Media Means Nothing

Här hittar du Stefan Hyttfors nya blogg

Jag har bestämt mig för att släppa fokus på mediebranschen och blogga om samhällsförändringen i stort och behovet av innovation och nytänkande i näringslivet i synnerhet.

Mitt syfte är, som många av er vet att minska klyftan mellan de som befinner sig längs fram (läs: geeks) och de som fortfarande inte riktigt förstår varför så mycket måste – och kommer – förändras (läs: företagens beslutsfattare).
Det finns väldigt många duktiga människor på båda dessa sidor men gapet mellan dem har i många avseenden vidgats de senaste åren, och jag upplever att allt för få fokuserar på att verka i mitten.

I mitt arbete som konsult, när jag föreläser och i mitt bloggande strävar jag efter att hela tiden öka förståelsen, åt båda håll. Du som fortfarande är intresserad av att läsa och föra dialog hittar mig på hyttfors.com.
Det svider att byta url…så jag är mycket tacksam om du som länkar hit i din blogrulle hjälper mig genom att peka om till min nya adress vid tillfälle!

Media means nothing, det borde man väl inte behöva tjata om längre.. eller hur? ;)

Vi hörs!
/Stefan

It’s important to know how we perform.
Without it we don’t know how to get any better.

Grades, certificates, licenses.
Scores, reviews, stats.
Yes! No!

As social creatures we need acceptance.
To be part of the community.
Invited.

Organisations are no different.

But it’s hard to know what the surroundings really think of us.
Are they honest? Relevant? Loud enough?
Somehow the CRM always says 3,5

Then comes this global network, connecting two billion people around the world.
And we are invited to be a fly on the wall.
For free!

But we don’t want to. We don’t want anyone to say anything that we can’t control.
Suddenly critique is something negative.
Something every manager fear.

How come?

What if consumers search the internet before purchasing a product or service?
Well, we know the answer by comparing Googles growth and revenue with traditional media companies.
So, Google is your homepage and money is allocated to SEO and SEM.

But what if social networks grow strong enough to provide more relevant answers? What if consumers simply ask their friends before purchasing a product or service?

Google’s launch of buzz and social search speaks for itself; Real-time and social data is gold. News of Facebook overtaking Google’s popularity among US internet users is another milestone to think about.

So what now?
Is Facebook then your homepage?
And how much money do you allocate to social..?

It’s quite simple!

Media used to be one voice to many ears.
The media production process was professional, and that profession was all about attracting as many ears as possible.
The financial risk (distribution) was high but the demand for ears was higher.
Marketers needed those ears badly, and in the end of the day the pro with the most ears always won.
And that was that.

Now media is many voices to many ears.
The production process is social as in collaborative and continuous.
No one except the media professional is taking any financial risk (distribution is free) so no one needs a lot of ears.
Except the old pro.
And the marketer.

So ears are getting harder to attract.
The pro constantly offer less for more.
And marketers who never knew how to get them ears in the first place now turn to all those voices for guidance.
-Some seem to reach them!?
-To have them start talking..
-To do more for less!

How they do it?
By collaborating, continuously.
It’s all about being social, not about media.

And that’s that.

Stop thinking about marketing for a while.
Pretend you just lost every document in your notebook and there’s no back up.
Ground zero!

Take this moment and ask yourself this one question; 
Do your customers love you?

(If yes, well.. then you’re probably not too concerned with marketing)

If no, how come you make any money?
Is it simply because there is no better alternative out there to be found?
What would happen to your business if there were?

Or rather, what will happen when there is?

Ready to move on? Dig into The Great to Good Manifesto by Umair Haque.
”Today’s great competitive challenge isn’t going from Good to Great.
For people, companies, and countries, it’s going from great to good.”

Be good :)

Mediekrisens mörker får allt fler journalister att famla efter ljuset. Men likt en scen ur Fångarna på fortet – där vi utanför följer jakten från en kamera med annat perspektiv – ser vi hur de desperata deltagarna satsar allt på osäkra kort.

Dagens kämpar i laget SvD heter Hanna Dunér och Johan Wennström. Temat är som vanligt betalningsvilja och upphovsrätt.
Hanna börjar:
Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”Vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.
Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt redaktionellt material är relevant.

Ajajaj.. Hon kastar sig handlöst efter den gamla strömbrytaren som alltid funkat. Och kompisen Sara, som inte heller ser dörren stärker henne. Shit tjejer! Öppna dörren, här ute är det dagsljus.
Tiden är ute och Hanna slutar uppgivet med att fråga oss åskådare. Men frågan är felformulerad, vi ser inte heller det hon frågar efter och kan inget göra.

Johan på startlinjen:
Han öppnar med att söka vägledning från flera källor, men ganska fort lockas även Johan av helt fel ledtrådar. De gamla vanliga argumenten om hur problematiskt det blir när vi nu lämnar en gammal modell för en ny.
Och så de där direkt felaktiga ”sanningarna” som skymmer sikten för nytänkande.
Genom fildelning sprids kulturen till ett tidigare oöverträffat antal människor. Men samtidigt skadas naturligtvis upphovsmännen ekonomiskt.

Hur upphovsmän (de flesta döda) skadas ekonomiskt av att deras verk får uppmärksamhet som de annars aldrig skulle få lämnas osagt. (Innebär detta att Bibliotek också borde förbjudas Johan..?) Frågorna är som vanligt många, men även Johans tid är ute.

Två trötta kämpar vilar ut och kollegorna bjuder på flitigt med ryggdunk.
”Bra jobbat, nästa gång hittar vi lampjäveln!”

Låt oss leka med tanken att du har en affärsidé. Du är övertygad om att din idé funkar, lyckas skrapa ihop lite riskkapital och kör. I takt med att du satsar dina pengar och förhandlar med underleverantörer, samarbetspartners, hyresvärd, personal ..och framför allt i varje möte med en potentiell kund, förvandlas din idé till verklighet.

Men i vilket skede väljer du att satsa dina pengar på kommunikation?

Jag menar inte kommunikation som i samtalet med dina kunder eller som i design av produkterna eller som i hemsida. Jag undrar när du väljer att separera ”kommunikation” från allt det där andra som just nu pågår för fullt och se det som isolerat affärsområde? Kanske till och med en chef och en budget..

Samtidigt som de gamla jättarna kämpar med ständiga renoveringar av i grunden felkonstruerade hus fokuserar unga entreprenörer och moderna företag på att bygga långsiktigt. De vet att själva bygget måste generera uppmärksamhet, att alla som jobbar med det måste vara entusiastiska nog att skapa ringar på vattnet och att kunderna måste bli så positiva att de frivilligt berättar om det.

De vet att medieköp bara garanterar en sak – stora utgifter.

När jag nyligen (via Twitter pga. telefonkö) bad Telia ringa mig för att fixa mitt bredband fick jag till svar ”@hyttfors Vi som skriver här har inte möjlighet att ringa upp eftersom att vi inte jobbar på rätt avdelning för att kunna hjälpa alla. /MJ”
Hm..Telia har alltså ”inte möjlighet att ringa upp”. Samtidigt läser jag i Dagens Media att de köper media för över en halv miljard. Saknar du bra affärsidé fick du förhoppningsvis en nu;)

Nej, du skulle satsa på att hela tiden vara relevant. På att vara där dina kunder är och stödja deras samtal istället för att försöka locka dem till dig. Du skulle njuta av att se ditt nätverk växa och din idé spridas, utvecklas och leva sitt eget liv. Ordet kontroll skulle få dig att le.

Du skulle givetvis aldrig börja arbeta med kommunikation.

Inlägget skrivet för Wednesday Relations i syfte att presentera mig som talare på The Next Event.

Stampen berättade idag att de har beslutat att stödja ACAP, ett tekniskt system som används för att hindra sökmotorer att indexera innehåll. På Google kallade man genast till krismöt….nej ok, jag ska inte skämta. Det här är riktigt allvarligt för alla de journalister som förlorar jobbet bara för att deras ledare kör dem i diket.

De som bestämmer på Stampen bevisar med dagens vägval att de inte förstår varför medieindustrin har problem och vad vi har framför oss. Men inget mörker över Göteborgarna, alla tidningsgubbar är lika goa´. Även Bonniers vise män navigerar stolt med backpegeln.

Det är gubbarna som är problemet, de som sitter där i styrelser och ledningsgrupper. (Vi vet alla vilken typ av kompetens som hittills värderats) Erfarenhet har i alla tider varit en av det mest värdefulla tillgångarna, men den här gången är det precis tvärtom. Den här gången är omställningen så omfattande och snabb att de ”som varit med förr” inte kan fatta rätt beslut.

Jag är övertygad om att vi befinner oss i en förändring lika stor som industrialiseringen, och medieföretagens är först ut. Deras enda chans är att släppa fram yngre ledarskap. Snabbt.
Expressens nya chefredaktör Thomas Mattsson (född på 70-talet) skriver i egna bloggen(!) ”Ja till Google, men nej till ACAP. Det här är inte lösningen på en hållbar affärsmodell för mediesajter.”
En annan tidningsledare som inte varit med i alla gamla goda tider, VA´s webbchef Mikael Zackrisson skriver: ”Folk som har lärt sig att det går att påverka via nätet kommer aldrig att nöja sig med mindre, även när det handlar om politik, arbetslöshet och Sveriges framtida tillväxtmöjligheter.”

Så kom ihåg att snegla på de som leder ditt företag med jämna mellanrum. Är han typen som rycker på axlarna åt Facebook och säger att de borde ta betalt av sina användare bara för att de kan? Tillhör han kategorin som inte hört talas om Spotify? Är han en sån som börjar prata om vad som är ditt och mitt, stölder och upphovsrätt så fort internet nämns?
Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra. Och lyd mitt råd, stick så fort du kan!

Är du intresserad av argument och visioner rekommenderar jag  Here Comes Everybody av Clay Shirky, Free av Cris Anderson, What Would Google Do? av Jeff Jarvis eller Seth Godin´s alltid lika uppfriskande blogg.
Om du är intresserad av ACAP rekommenderar jag Jocke Jardenbergs sammanställning.
Eller kanske vill du bara skratta åt det hela en stund? Kolla Jason Jones besök på New York Times!

Själv är jag på väg till Sicilien. Kanske ligger lågt med min tes om gråhåriga gubbar där..;)

Rösta på Piratpartiet?! Tanken hade inte slagit mig före jag läste Jan Guillous text i Aftonbladet.

Jag är övertygad om att vi befinner oss i en förändringsprocess lika betydelsefull som industrialiseringen. Mycket av det vi lärt oss måste omprövas för att fungera i vår nya long tail-ekonomi. Frågan om upphovsrätt är en sådan, och visst är det svårt. Framförallt för de som hamnar i kläm. Så är det ju alltid.

Ytterligare ett problem är att det går så extremt fort. Vi som ser tsunami-vågen dundra in mot stranden har helt enkelt inte tid att argumentera med de som vill ligga kvar och sola sig.

Men när Guillou reducerar debatten till pajkastning om berömmelse och bevisar att han inte förstår frågan påminner han om hotet från bakåtsträvarna. Tänk om mossiga författare och skivbolagsnissar når ut med sitt kraxande och vi ägnar dyrbar tid åt att bromsa och driva rättsprocesser istället för att söka möjligheter och bygga framtidens affärsmodeller..

Alla som förstår detta blir naturligtvis livrädda när de läser Jan Guillou som parodiskt nog är Piratpartiets i särklass nyttigaste idiot.

”Vi tror inte på tidningsdöden”, säger Nicklas Kullberg, branschansvarig för media på PricewaterhouseCoopers i Dagens Media. Fascinerande att det välkända konsultföretaget gör en så grund analys. Nästan så man undrar vem som betalat för undersökningen.. Enligt artikeln har man frågat om folk väljer papper eller internet ”om de måste betala för innehållet”.
Eftersom tidningsdöden är en konsekvens av att allt färre måste betala för innehållet blir givetvis frågan, svaret och slutsatsen irrelevant.

I måndags var jag inbjuden av PK Södra för att debattera problemet under rubriken ”Bör vi sälja oss mer”. Du kan se debatten här.

Några reflektioner från min sida eftersom debatten – inte bara denna gång – fastnar i drömmar om massmediernas storhetstid och ett evigt tjat om papper istället för business. (Du kan läsa om det här. Och Gunnar Bergdahls text vittnar om hur tungt många journalister sover)

Tidningsfolk säger ofta att ”ingen har lösningen”, och visst är det så.
Ni måste glömma lösningEN och istället inse att det krävs ständig förnyelse och en mängd lösningAR. Glöm bokstäverna mass före media.

- Intressera dig för vad som händer. Läser du tex Buzzmachine hellre än DN´s ledare?
- Acceptera verkligheten. Det handlar inte längre om visioner och teknik utan om beteendeförändringar. Facebook i Sverige är större än Aftonbladet.se
- Fokusera på rätt kund. Allt handlar om att övertyga annonsören om att du skapar värde.
- Värna trafiken. Glöm intäkter från läsaren innan du fått ihop budgeten. Att Murdoch har råd att chansa betyder inte att du har det.
- Skaffa dig grym koll på varenda besökare och sälj action (klick) istället för räckvidd
Beviset på att detta funkar – ditt givna benchmark – heter Google. Alla använder Google, ingen betalar (Ok, vi är några få, men du fattar;)
- Och inse att det mesta som görs på redaktionen idag inte ska göras eftersom det inte skapar något värde.
- Först nu…kan du äntligen börja använda din kreativitet och journalistik till att skapa någonting som går att leva på.

På sikt kanske du tom har råd att krydda med ett pappersmagasin på lördagar om du nu måste avverka skog för att journalistkollegorna ska ta ditt arbete på allvar.

Många av de Guillou kallar för ”riktiga medier” kommer inte hinna ställa om. Det räcker med att läsa ekonomisidorna – eller Mikael Zackrissons genomarbetade inlägg – så står det klart att tidningsindustrin redan gjort en Detroit. Först ut blir de stora tidningarna och längst klarar sig de små lokalblaskorna som än så länge lever gott (och därför tror att larmet inte gäller dem). I USA sker detta just nu och i Sverige, där tidningsläsandet är bredare och starkare kan tidningarna fortsätta att administrera sin nedläggning till den dagen någon konkurrent med rätt affärsmodell dyker upp och snor annonsmarknaden.
Å andra sidan innebär detta att de journalister som har en entreprenöriell gen kan glädja sig åt att det aldrig funnits en bättre tid att starta en ”tidning”. Så, vad väntar du på? Skeppet sjunker och livbåten är vattentät.

Hör gärna av dig om du söker stöd på resan. Jag önskar genuint lycka till!

Slutligen. Det finns de som påpekar att jag uttrycker mig stöddigt. ”Att jag inte sitter på alla svaren”. Jag hävdar naturligtvis inte att detta eller andra inlägg är lösninEN…Hela svaret. Du får gärna delta i kommentarsfältet för att utveckla, utmana och resonera. Sättet jag säger det på är ju bara debatt-teknik. Det finns de som gillar, och de som inte gillar, min. Det gillar jag:)