Media Means Nothing

Mediekrisens mörker får allt fler journalister att famla efter ljuset. Men likt en scen ur Fångarna på fortet – där vi utanför följer jakten från en kamera med annat perspektiv – ser vi hur de desperata deltagarna satsar allt på osäkra kort.

Dagens kämpar i laget SvD heter Hanna Dunér och Johan Wennström. Temat är som vanligt betalningsvilja och upphovsrätt.
Hanna börjar:
Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”Vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.
Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt redaktionellt material är relevant.

Ajajaj.. Hon kastar sig handlöst efter den gamla strömbrytaren som alltid funkat. Och kompisen Sara, som inte heller ser dörren stärker henne. Shit tjejer! Öppna dörren, här ute är det dagsljus.
Tiden är ute och Hanna slutar uppgivet med att fråga oss åskådare. Men frågan är felformulerad, vi ser inte heller det hon frågar efter och kan inget göra.

Johan på startlinjen:
Han öppnar med att söka vägledning från flera källor, men ganska fort lockas även Johan av helt fel ledtrådar. De gamla vanliga argumenten om hur problematiskt det blir när vi nu lämnar en gammal modell för en ny.
Och så de där direkt felaktiga ”sanningarna” som skymmer sikten för nytänkande.
Genom fildelning sprids kulturen till ett tidigare oöverträffat antal människor. Men samtidigt skadas naturligtvis upphovsmännen ekonomiskt.

Hur upphovsmän (de flesta döda) skadas ekonomiskt av att deras verk får uppmärksamhet som de annars aldrig skulle få lämnas osagt. (Innebär detta att Bibliotek också borde förbjudas Johan..?) Frågorna är som vanligt många, men även Johans tid är ute.

Två trötta kämpar vilar ut och kollegorna bjuder på flitigt med ryggdunk.
”Bra jobbat, nästa gång hittar vi lampjäveln!”

Låt oss leka med tanken att du har en affärsidé. Du är övertygad om att din idé funkar, lyckas skrapa ihop lite riskkapital och kör. I takt med att du satsar dina pengar och förhandlar med underleverantörer, samarbetspartners, hyresvärd, personal ..och framför allt i varje möte med en potentiell kund, förvandlas din idé till verklighet.

Men i vilket skede väljer du att satsa dina pengar på kommunikation?

Jag menar inte kommunikation som i samtalet med dina kunder eller som i design av produkterna eller som i hemsida. Jag undrar när du väljer att separera ”kommunikation” från allt det där andra som just nu pågår för fullt och se det som isolerat affärsområde? Kanske till och med en chef och en budget..

Samtidigt som de gamla jättarna kämpar med ständiga renoveringar av i grunden felkonstruerade hus fokuserar unga entreprenörer och moderna företag på att bygga långsiktigt. De vet att själva bygget måste generera uppmärksamhet, att alla som jobbar med det måste vara entusiastiska nog att skapa ringar på vattnet och att kunderna måste bli så positiva att de frivilligt berättar om det.

De vet att medieköp bara garanterar en sak – stora utgifter.

När jag nyligen (via Twitter pga. telefonkö) bad Telia ringa mig för att fixa mitt bredband fick jag till svar ”@hyttfors Vi som skriver här har inte möjlighet att ringa upp eftersom att vi inte jobbar på rätt avdelning för att kunna hjälpa alla. /MJ”
Hm..Telia har alltså ”inte möjlighet att ringa upp”. Samtidigt läser jag i Dagens Media att de köper media för över en halv miljard. Saknar du bra affärsidé fick du förhoppningsvis en nu;)

Nej, du skulle satsa på att hela tiden vara relevant. På att vara där dina kunder är och stödja deras samtal istället för att försöka locka dem till dig. Du skulle njuta av att se ditt nätverk växa och din idé spridas, utvecklas och leva sitt eget liv. Ordet kontroll skulle få dig att le.

Du skulle givetvis aldrig börja arbeta med kommunikation.

Inlägget skrivet för Wednesday Relations i syfte att presentera mig som talare på The Next Event.