Media Means Nothing

Förtroendekris är ett aktuellt ord. Hela vintern har toppdirektörer och storföretag gjort bort sig. Förra veckan skakade vi på huvudet åt Annika, den här veckan heter skurken Wanja. I detta drama har ”PR-experten” fått en permanent roll. Efter själva avslöjandet och jakten kallas karaktären in för att berätta vad skurken gjort för fel och hur hon nu ska ställa saker till rätta.

Kommunikativt(!)

Problemet – förutom att PR-experterna är så extremt tråkiga – är att detta stärker bilden av en skum lallar-bransch. Den som lyssnar okritiskt får lätt för sig att de förtroendekriser vi pratar om skulle kunna lösas med PR. I själva verket är det ju precis tvärtom.  Krisen är en PR-katastrof, men det behövs knappast någon expert för att förstå det.

Global konkurrens och fritt informationsflöde betyder att ingen längre kan vara mest attraktiv över tid. Det enda vi kan konkurrera med på lite längre sikt är relationer. Dessa bygger som bekant på förtroende som tar lång tid att förtjäna och går snabbt att…Ja ni vet. Värdefull PR skapas genom att göra rätt från början.

PR-branschen må komma ur det reaktiva. Flera av dagens finbyråer säljer fortfarande en utsträckt hand när murvlarna vittrar blod ”Vi hjälper dig när media ringer”. Idag funkar det inte så. Tänk bara på vad Google innebär. Man kan givetvis mildra genom att snabbt signalera att man inser sitt misstag och är uppriktigt ledsen. Men min poäng; den som tvingas fundera på kriskommunikation idag är redan rökt.

Ta Wanja som exempel. Just nu toppar hon alla sändningar; ska hon stanna eller avgå? Hånskrattande direktörer, tvivlande medlemmar och granskande journalister betyder oavsett vägval att hon inte längre kan agera i linje med sin mission. Wanja är rökt. Att i det läget få höra pretentiösa PR-experter slå in öppna dörrar, snacka om taktik, presskonferenser och budskap känns bara larvigt.