Media Means Nothing

Just nu befinner sig ett gäng ”riktiga journalister” i Örebro på Gräv09. Jag snubblade över debatten på Twitter där man snabbt kan konstatera att journalister fortfarande blundar för verkligheten. Visst man pratar lite om bloggar och förändringar i medielandskapet. Men man landar ändå i att ”Det måste finnas ett behov för kvalitetsjournalistik”.

Jag påstår inte att lösningen på medieföretagens kris är enkel. Och det handlar givetvis inte heller om att hitta lösningEN, utan snarare om att påbörja en grymt tuff förändringsprocess. Dessutom, alla ni som bemöter jobbiga påpekanden med ”Hur ser din lösning ut då?” Problemet är ert, inte mitt.
Några tips på vägen vill jag hur som helst bjuda på.

1. Vakna!
Människor behöver information, nyheter, guidning, underhållning… men betyder det verkligen att vi behöver journalister? Janis Krums Tweets från nödlandningen i Hudsonfloden är ett relativt färskt exempel som ger en tydlig hint om utvecklingen.
Fundera ett tag på vad Janis inställning till att dela med sig av information betyder för professionella nyhetsjägare. Och fundera gärna på hur många som klagade på kvaliteten i den information – och bild han spred – helt gratis en kvart före de flesta ”riktiga medier”.

På samma sätt är det med guidning, underhålning, ja till och med grävande journalistik. Det är bara några dagar sedan Liza Marklund bjöd på ett ljudligt magplask där bloggare återigen fick bevisa att de står för grävandet när den ”riktiga journalisten” slarvar. Vem vet, till och med Mats Svegfors och Jan Guillou kanske skulle få sig en liten tankeställare genom att följa Themediaisdying på Twitter. (Om de nu kan hitta dit bland allt skräp på internet). Nedlagda pappersutgåvor, massuppsägningar, färre läsare…osv. Nya inlägg helt utan åsikter. Bara fakta. Varje dag.
Många av er i Örebro hade kanske redan förlorat jobbet om det inte vore för de senaste årens lyckade mediesatsningar som Blocket och Viktklubb och DVD-filmerna..

Kom igen nu! Nokia var en gång ett gummistövel-företag. Vakna!

2. Gräv!
Även om journalister ofta är ointresserade av affärsmodeller så har ni ett ansvar. Antingen står ni bara där på fabriksgolvet med spaden i högsta hugg och väntar – Trollhättanmodellen. Eller så bråkar ni utav bara he**te och ställer krav på förändring. Någon där hemma på redaktionen är väl intresserad av affärer? Intresset för att kunna få betalt brukar hur som helst gälla oss alla. (Förutom bloggare då, som ju bara skriver för att de vill..)
Använd er fantasi, kika på vad som verkar fungera i vår internetekonomi. Vad betyder till exempel Spotify´s freemium-modell för musikbranschen? Hur kan den logiken användas i andra medieföretag?
Läs detta och detta och detta och detta och…Gräv!

Lycka till!

Förtroendekris är ett aktuellt ord. Hela vintern har toppdirektörer och storföretag gjort bort sig. Förra veckan skakade vi på huvudet åt Annika, den här veckan heter skurken Wanja. I detta drama har ”PR-experten” fått en permanent roll. Efter själva avslöjandet och jakten kallas karaktären in för att berätta vad skurken gjort för fel och hur hon nu ska ställa saker till rätta.

Kommunikativt(!)

Problemet – förutom att PR-experterna är så extremt tråkiga – är att detta stärker bilden av en skum lallar-bransch. Den som lyssnar okritiskt får lätt för sig att de förtroendekriser vi pratar om skulle kunna lösas med PR. I själva verket är det ju precis tvärtom.  Krisen är en PR-katastrof, men det behövs knappast någon expert för att förstå det.

Global konkurrens och fritt informationsflöde betyder att ingen längre kan vara mest attraktiv över tid. Det enda vi kan konkurrera med på lite längre sikt är relationer. Dessa bygger som bekant på förtroende som tar lång tid att förtjäna och går snabbt att…Ja ni vet. Värdefull PR skapas genom att göra rätt från början.

PR-branschen må komma ur det reaktiva. Flera av dagens finbyråer säljer fortfarande en utsträckt hand när murvlarna vittrar blod ”Vi hjälper dig när media ringer”. Idag funkar det inte så. Tänk bara på vad Google innebär. Man kan givetvis mildra genom att snabbt signalera att man inser sitt misstag och är uppriktigt ledsen. Men min poäng; den som tvingas fundera på kriskommunikation idag är redan rökt.

Ta Wanja som exempel. Just nu toppar hon alla sändningar; ska hon stanna eller avgå? Hånskrattande direktörer, tvivlande medlemmar och granskande journalister betyder oavsett vägval att hon inte längre kan agera i linje med sin mission. Wanja är rökt. Att i det läget få höra pretentiösa PR-experter slå in öppna dörrar, snacka om taktik, presskonferenser och budskap känns bara larvigt.