Media Means Nothing

Mediernas krispropaganda hetsade fram en skoningslös höstjakt 2008. Det kommer ta lång tid innan beståndet av kritstrecksrandiga börshajar hämtar sig och de blåklädda tillverkningsindustrimyrorna är för all framtid en utrotningshotad varelse i väst. Men hur ska medierna själva klara sig nu när de snart tagit livet av sina annonsörer. Jag satsar på kundfokus istället för produktfokus. Låt oss kalla det Newsafterpaper.

Reflektion inför 2009 – Del 2 – Media

Medieindustrin står inför sin tuffaste tid någonsin. Publiken har vant sig vid det bästa av två världar – högkvalitativ journalistik till låga, om några kostnader – och annonsörerna känner sig vilsna när vare sig räckvidd eller frekvens verkar göra jobbet. Om det inte vore för det där med pengar skulle allt vara ok..

Trots mediekrisen visar de flesta medieföretag att de ännu inte reflekterat över sin kärnaffär. Istället för att omdefiniera sin roll går resurserna till att förbättra produkter som i grunden är felkonstruerade. Lite web-tv, en gnutta bloggande, någon ny dvd…ett mediehus! Expressens kulturchef Björn Wiman ger uttryck för journalisternas miss i debatten med Same Same But Different ”Faktum kvarstår: de flesta nya medieformer tjänar inte mer pengar än försvarets furirer. I de stora medieföretagen är det fortfarande de gamla distributionsformerna som står för fiolerna.”

Det är så rätt och så fullständigt åt he-vete fel. Visst inser du också det Björn? (Läs annars Scott Karp ”All of the ad dollars that the print newspaper gets are, by definition, ad dollars that the newspaper’s website does NOT get”)

En som bevisligen förstår att framtiden inte ser ljus ut så länge de gamla distributionsformerna tillåts stå för fiolerna är SvD´s Martin Jönsson, och även om jag med många kommer sakna hans insiktsfulla och inspirerande bloggande så glädjer det mig att SvD visar att de förstår att han förstår.

Som nummer två på Svenskan representerar Martin ett nytt ledarskap. Han behöver inte se att Svenska Akademins nyvalda sekreterare intervjuar sig själv i egen blogg istället för att låta journalister vinkla storyn, för att tro på bloggens styrka, eller hur krigande Israel bjuder till  ”Citizens Press Conference” på Twitter för att tro på mikrobloggens möjligheter. Han behöver inte fundera på om det är rätt att länka läsare vidare till andras material eller att öppna upp så mycket som möjligt för de som vill delta. Liksom alla online-frälsta har Martin levt med sociala medier som en naturlig del i sitt yrkesliv.

Det ska bli mycket spännande att följa Svenska Dagbladet 2009, nu Martin Jönsson är mer än en simpel bloggare;-)

Context, Content and Conversation  – Happy New Year!

Några bankmän tände ljuset och festen i USA var över samtidigt som kinesernas OS-party tydligt markerade maktförskjutningen från väst till öst. 2008 var ett omskakande år. Ett sånt som förstärker och snabbar på (den naturliga) utvecklingen. Frågan är nu hur vår tillväxt ska säkras när inte ”marknaden” längre gör jobbet? Jag satsar på att stärka relationen till mina intressenter. Låt oss kalla det marknadsföring.

Reflektion inför 2009 – Del 1 – Marknadsföring

Varenda siffra som handlar om medieinvesteringar talar sitt tydliga språk. All tillväxt sker online. Resumés rubrik sammanfattar läget och vittnar om hur marknadsföring kommer utvecklas. ”2008 var Bloggarnas och webbens år – men pengarna gick till gammelmedia”. Annonsköpare vaknar på gott och ont alltid sist eftersom rädslan för att göra fel konstigt nog alltid är större än viljan att göra rätt. Men nu när kostnadsfokus kapar allting som inte bedöms vara nödvändigt försvinner flummig reklam lika fort som en 30-sekundare när du skyndar på toa. Även här kommer utvecklingen förstärkas och gå snabbare.

Online betyder mer än digital media
En allt större del av våra affärer sker på nätet. E-handeln växer stadigt (med 20% per kvartal) och det är inte bara böcker, musik och resor som lämpar sig för internetförsäljning. Vi köper taktegel, treglasfönster, marksten…allting på nätet.
Dessutom lärde Barack Obama hela världen vad begreppet webb 2.0 betyder. Facebook kan vara mera än tidsfördriv och Youtube funkar för annat än roliga kattfilmer.

När allt fler företagsledare inser att internet inte bara är en sändarkanal utan ett ständigt pågående samtal mellan all världens konsumenter växer begreppet online och hamnar på strategisk nivå. De marknadsförare som fortfarande bara pratar om kreativa banners och snygga kampanjsajter blir lika viktiga som kakorna på mötesbordet.

Bredbandspenetrationen var avgörande för utvecklingen och nästa steg är att vi får bredbandet med oss i mobilen som även har GPS och videokamera. Vi kommer att få se mycket mera video nu när tekniken gör det möjligt för alla att starta TV-kanal. Allt mer kommer att byggas på befintliga, billiga – ofta kostnadsfria – plattformar och möjligheten att öka kundernas engagemang genom att bjuda in dem i skapandet är för lockande för att inte nyttjas av alla.

Men den stora skillnaden blir attityden och synen på marknadsföring. Istället för budskap och räckvidd handlar det nu om samtalet med konsumenten och dennes upplevelse av relationen. (Visst, multisarna fortsätter med sin massmarknadsföring så länge de har råd. Det är som med outsourcing av produktion, man ändrar kurs på pråmen först när konkurrenter bevisligen hittat en smartare väg)

Snabbfotade entreprenörer och pressade tvåor lär vinna betydelsefull mark när de nu tvingas lära sig marknadsföring som på en persisk bazar. Med rätt attityd kan vem som hest våga ställa upp sitt stånd bakom det skräniga frontledet där kunder bara handlar en gång. På nätet har alla lika goda möjligheter att erbjuda det någon söker, att lyssna och svara, att hålla sina löften, att ta plats i kundens medvetande och se på när massan själv skapar räckvidd och grunden till nya relationer.

Context, Content and Conversation – Happy New Year!

Imorgon kommer del 2 – Media

”Idag tar jag tag i framtiden”.
Anders Hultman, SvD varnar känsliga läsare för obekväma åsikter och utlovar klarspråk om framtiden. Spännade, tänker jag och läser……en krönika som förklarar varför allting ska förbli som förr.
När jag läst klart infinner sig Anders ”grundläggande fråga för alla självtänkande medborgare inför nya utspel”: Vem tjänar på det här?

Var du också intresserad av framtid? Kika på Seth Godin´s inspirerande SAMBA – Seth’s Alt-MBA – istället.
Sankta Lucia!

Rädsla säljer. Men hur funkar resonemanget när det som skrämmer oss är – att köpa?

Många har det kämpigt nu. Det räcker med en kort promenad bland rea-skyltarna i valfri galleria för att se hur höstens krisrubriker skrämt varenda kotte till passivitet. Stiltjen innebär att tusentals företag – som i flera år bevisligen lyckats driva sin verksamhet med framgång – helt plötsligt kämpar för att överleva. (Och bankerna har tydligt visat hur intresserade de är av att hjälpa sina kunder när de verkligen behöver det, vilket förtjänar ett eget inlägg..)

Tidningsindustrin har länge haft etiketten ”krisbransch” och dess ägare har hela tiden ursäktat svaga rapporter genom att peka på vikande upplagor och försämrad annonsmarknad, som vore de naturlagar. När nu jätten Tribune Company begär konkursskydd enligt Chapter 11 kanske det är dags att syna dessa ”sanningar” och ställa sig frågan vad tidningsföretagen själva kan göra istället för att köra på i gamla hjulspår(?) Konjunkturen pekar brant nedåt och papperspriset uppåt så pressade mediehus kan knappast räkna med att omvärldsfaktorer bjuder på lättnader inom kort.

Vi vet redan hur många journalister som prioriterar digitala medier framför papper trots ”vikande upplagor”.. Men hur många journalister funderar på vad nya svarta så-hårt-bör-du-hålla-i-dina-pengar-löpsedlar betyder för ”den försämrade annonsmarknaden”?

När får vi läsa om tidningsbranschens Toyota, de som reste sig ur askan, tänkte framåt och uppfann begreppet lean?
De som nu leder utvecklingen av såväl produkter som arbetsvillkor, samtidigt som Detroit förvandlats till en spökstad.

Spännande och lite läskigt, eller hur?

Kolla även Twitterflödet Themediaisdying

Det är inte utan att jag lider med mina gamla kollegor på Expressen som återigen hamnat på efterkälken och nu stämmer upp i klagosång. På min tid var det (likt den amerikanska bilindustrin) åratal av dåligt ledarskap som skapat en smällfet organisation med akut operation som enda utväg.
Jag har nu, liksom då, stor förståelse och respekt för den oro som varje enskild individ känner inför dramatiska förändringar. Det är just därför obegripligt att så många journalister hela tiden väljer offerrollen.

När jag hösten 2001 försökte ta mitt ansvar genom att öppet stå för mina beslut och möta mina medarbetare (någonting nytt på Expressen) i samtal om framtiden valde facket att stänga dörren. Bland de jag hade ansvar för valde 9 av 10 att hålla för öronen och skjuta blint mot budbäraren istället för att diskutera. I interntidningen Gadden ägnade fackklubbens orförande Olle Fors ett helt uppslag åt att bygga bilden av mig som psykopat.

Det som får Olle Fors (fortfarande fackklubbens ordförande) att lämna fiket för att damma av sina budskap den här gången är att Expressenledningen outsourcar moderering av artikelkommentarer och bloggar. Även om Olle inte förstår det så slår han huvudet på spiken när han till Dagens Media säger ”I den bästa av världar skulle modereringen vara en viktig motor i utvecklingen av Expressen, erfarna journalister som aktivt arbetar bland läsarna kan bygga upp helt nya former av publikmedverkan, något som man i de senaste högtidstalen pekat ut som en högt prioriterad uppgift.”

Där har du det Olle! Och alla ni andra som fortfarande väljer att navigera med backspegeln. Just pga att erfarna journalister så sällan ”arbetar aktivt bland läsarna och bygger upp helt nya former av publikmedverken” utan istället raljerar om bloggare och kräver extra betalt för att arbetsgivaren överhuvudtaget ska få publicera gamla texter på internet, så tvingas nu de som i slutändan ska betala er lön återigen lösa det på ett mera kostnadseffektivt sätt.

Olle och alla ni andra, titta åt andra hållet. Det har hänt fantastiskt mycket sedan vi sågs för fem år sedan. Möjligheterna är enorma och framtiden spännande för alla som är det minsta intresserad av kommunikation och journalistik. Internet är fullt av inspirerande exempel på såväl medieföretag (även tidningar;) som enskilda journalister som omdefinierar sin roll och driver utveckingen av vårt nya medielandskap.
Kvällstidningsredaktionen är en av de bästa skolor som finns, oavsett vad du vill göra när du blir stor. Ni som varit där länge skulle kunna göra stordåd!

Börja med att ge er själva en RSS-prenumeration på Same Same But Different, Sveriges bästa blogg om mötet mellan gamla medier och nya.