Hi, I'm Stefan Hyttfors

Idag släpper jag den röda tråden något för att delta i Blog Action Day.
”On October 15th bloggers everywhere will publish posts that discuss poverty in some way. By all posting on the same day we aim to change the conversation that day, to raise awareness, start a global discussion and add momentum to an important cause.”

Förutom kommunikation blir det politik och ideologi.

Vi är långt från riksdagsval men mitt uppe i en intensiv politisk debattvecka och jag kan inte låta bli att fascineras av regeringens kommunikativa (o)förmåga. Där står det blå laget – mitt uppe i finanskris och lågkonjunktur – med sina ”medel”. Mot det röda gänget som lagt beslag på snart sagt alla övergripande ”mål” och därmed den enda retorik som fungerar emotionellt.

Såhär:
- Sänkta trösklar för de som vill anställa och minskat skattetryck på arbete? eller
- Bättre välfärd?

- Tufft åtgärdsprogram för att minska utsläppen av kväve och fosfor? eller
- Renare Östersjö?

Eller varför inte såhär:

- Sträng diet och 200 sit-ups varje dag hela vintern? eller
- Vältrimmad kropp nästa sommar?

Elise Claeson beskriver problemet med ett genusperspektiv i SvD:
”Vänstern vet att den svenska borgerligheten är manlig till sin natur – där härskar tillväxtekonomismens siffertrixare som pratar om människor som skatteunderlag och arbetskraftsutbud (…) En förklaring kan vara att det manliga näringslivet sedan 80-talet sponsrar den borgerliga idéproduk tionen (…) Kvinnorna, särskilt de unga, flyr till vänstern. Där pratas det om människor, miljö och omsorg.
70 procent av 18-29-åriga tjejer röstar på s, v och mp.”

Logiskt och läskigt.

Jag har rest mycket till många skumma platser under mina år som journalist. Socialism skrämmer mig. Och den rika världens patriotiska “solidaritet” – den som inte ens når snickare från Baltikum – ger jag inte mycket för. Världen är orättvis och livet är orättvist. Men för att minska globala klyftor krävs sannolikt att de lokala ökar. Löpande-bandet-arbete går liksom inte ihop med fem veckors semester, Thailandsresa och ny plattTV i en globaliserad värld..

För alla som istället tror att vi måste belöna ansträngning om vi ska uppnå våra gemensamma mål vill jag sprida kännedomen om mikrolån. Joakim Jardenberg tipsade mig om Kiva och sedan förra veckan (den då ingen bank i hela världen beviljade lån till solida företag) har jag lånat ut pengar till Afi Gavi och Amah Ayele som säljer fisk respektive begagnade kläder i Togo, bönderna Ercilio Ortega Salazar och Emilio Fabian Martinez i Peru samt Chhem Ra i Kambodja. Nu kan jag följa deras framsteg via min lenderpage.

Deras ansträngningar resulterar förhoppningsvis i en bättre framtid för dem, deras familjer och vår värld! Och när jag får bevis på detta (tillbaka pengarna) kan jag satsa dem på nya entreprenörer.

Mina medel för gemensamma mål!