Down Market or Now Market?
Enligt tidskriften Economist ser problemet i den globala medieindustrin likadant ut överallt. 50% av publiken men bara 10% av intäkterna finns på internet. Detta var i augusti 2006 och jag antar att (båda) siffrorna har vuxit en hel del sedan dess.
Som en direkt följd av publikflytten tjänar nu mediebyråerna stora pengar på att guida vilsna annonsörer som lämnat all trygghet för ”nya bördiga jaktmarker”. Mera om utvandrarnas strapatser senare.
Åter till medieföretagens problem. Det skulle vara intressant att veta om balansen (mellan publiksiffror och intäkter) har förbättrats någonting. Min gissning är att journalistiken skvallrar om svaret. Varenda TV-kanal, löpsedel och internetsida – till och med Public Service – signalerar desperation.
Industrin bygger på att sälja läsare till annonsörer och räckvidd är fortfarande det enda vedertagna måttet på förmåga. Räckvidd kräver innehåll som intresserar alla, och eftersom det enda som intresserar alla är sex och sensationer så är det den vägen alla väljer.
Om den enda skillnaden mellan medieföretag och ”övriga” är att medieföretagen måste tjäna pengar på innehåll kanske det bara blir freak-show kvar(?) Och journalistik kanske inte längre självklart ska höra ihop med ord som oberoende och etik(?) Att hänga ut en uppenbart trasig Torsten Flink blir plötsligt ett enkelt beslut.
Självklart, det skapar ju räckvidd!
