Media Means Nothing

Mediekrisens mörker får allt fler journalister att famla efter ljuset. Men likt en scen ur Fångarna på fortet – där vi utanför följer jakten från en kamera med annat perspektiv – ser vi hur de desperata deltagarna satsar allt på osäkra kort.

Dagens kämpar i laget SvD heter Hanna Dunér och Johan Wennström. Temat är som vanligt betalningsvilja och upphovsrätt.
Hanna börjar:
Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”Vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.
Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt redaktionellt material är relevant.

Ajajaj.. Hon kastar sig handlöst efter den gamla strömbrytaren som alltid funkat. Och kompisen Sara, som inte heller ser dörren stärker henne. Shit tjejer! Öppna dörren, här ute är det dagsljus.
Tiden är ute och Hanna slutar uppgivet med att fråga oss åskådare. Men frågan är felformulerad, vi ser inte heller det hon frågar efter och kan inget göra.

Johan på startlinjen:
Han öppnar med att söka vägledning från flera källor, men ganska fort lockas även Johan av helt fel ledtrådar. De gamla vanliga argumenten om hur problematiskt det blir när vi nu lämnar en gammal modell för en ny.
Och så de där direkt felaktiga ”sanningarna” som skymmer sikten för nytänkande.
Genom fildelning sprids kulturen till ett tidigare oöverträffat antal människor. Men samtidigt skadas naturligtvis upphovsmännen ekonomiskt.

Hur upphovsmän (de flesta döda) skadas ekonomiskt av att deras verk får uppmärksamhet som de annars aldrig skulle få lämnas osagt. (Innebär detta att Bibliotek också borde förbjudas Johan..?) Frågorna är som vanligt många, men även Johans tid är ute.

Två trötta kämpar vilar ut och kollegorna bjuder på flitigt med ryggdunk.
”Bra jobbat, nästa gång hittar vi lampjäveln!”

Låt oss leka med tanken att du har en affärsidé. Du är övertygad om att din idé funkar, lyckas skrapa ihop lite riskkapital och kör. I takt med att du satsar dina pengar och förhandlar med underleverantörer, samarbetspartners, hyresvärd, personal ..och framför allt i varje möte med en potentiell kund, förvandlas din idé till verklighet.

Men i vilket skede väljer du att satsa dina pengar på kommunikation?

Jag menar inte kommunikation som i samtalet med dina kunder eller som i design av produkterna eller som i hemsida. Jag undrar när du väljer att separera ”kommunikation” från allt det där andra som just nu pågår för fullt och se det som isolerat affärsområde? Kanske till och med en chef och en budget..

Samtidigt som de gamla jättarna kämpar med ständiga renoveringar av i grunden felkonstruerade hus fokuserar unga entreprenörer och moderna företag på att bygga långsiktigt. De vet att själva bygget måste generera uppmärksamhet, att alla som jobbar med det måste vara entusiastiska nog att skapa ringar på vattnet och att kunderna måste bli så positiva att de frivilligt berättar om det.

De vet att medieköp bara garanterar en sak – stora utgifter.

När jag nyligen (via Twitter pga. telefonkö) bad Telia ringa mig för att fixa mitt bredband fick jag till svar ”@hyttfors Vi som skriver här har inte möjlighet att ringa upp eftersom att vi inte jobbar på rätt avdelning för att kunna hjälpa alla. /MJ”
Hm..Telia har alltså ”inte möjlighet att ringa upp”. Samtidigt läser jag i Dagens Media att de köper media för över en halv miljard. Saknar du bra affärsidé fick du förhoppningsvis en nu;)

Nej, du skulle satsa på att hela tiden vara relevant. På att vara där dina kunder är och stödja deras samtal istället för att försöka locka dem till dig. Du skulle njuta av att se ditt nätverk växa och din idé spridas, utvecklas och leva sitt eget liv. Ordet kontroll skulle få dig att le.

Du skulle givetvis aldrig börja arbeta med kommunikation.

Inlägget skrivet för Wednesday Relations i syfte att presentera mig som talare på The Next Event.

Det är enkelt lyfta fram Apple och Google i debatten om hur marknadsföring utvecklas i den långa svansens ekonomi.
Extremt starka varumärken som i princip inte lägger några pengar på annonsering.

Men om du tänker efter så finns det mängder av inspirerande exempel. Fundera på vilka varumärken du tycker om att omge dig med. Ägna din tid åt.

Det låter lite löjligt, men min Mac gör mig glad. Eftersom datorn får flera timmar varje dag så betyder det mycket för mig.
Jag gillar min MacBook så mycket att jag lite då och då surfar in på Apples hemsida bara för att kolla om det finns någonting nytt att köpa. Och varje gång Steve Jobs demonstrerar nyheter podcastar jag videon som ofta är en timme lång..

På samma sätt är det med min Audi. Andra bilar jag haft har bara varit ”bilar” men min Audi gör mig fortfarande – efter snart tre år – glad. Den är snygg, skön och strulfri. Jag tycker om att köra den och när jag hämtat den från service har mekanikern överraskat med en liten present i framsätet.
Audi gör visserligen reklam, men dels går den kurvan åt rätt håll (kostnaderna minskar) och dessutom har deras strategi varit tydlig och långsiktig. Min fru har också fattat tycke och beställde härom veckan sin egen Audi.
Ingen av oss kommer fundera på andra varumärken när det blir dags att byta bil.

Det finns exempel på små varumärken också. Butiker, städer, individer..
Det här inlägget skriver jag från takterassen på Hotel Tres i Palma. Någon tipsade mig för flera år sedan om detta lilla, underbara hotell mitt emot katedralen i Palmas Old Town. Här äter man frukost under den gigantiska palmen på innergården, solbadar på taket med makalös utsikt över takåsarna och medelhavet, släntrar ut på gränderna för att avnjuta underbara tapas och fyllig Rioja. Här får livet energi!

Förutsättningarna för den som vill skapa riktig ROI har aldrig varit bättre. Nu när marknadsföring handlar om dialog istället för monolog kan alla lyssna på sina kunder och fokusera på prata med dom i syfte att förbättra de egna produkterna. Det är Peter Hirshberg jag citerat i rubriken som blir allt mer relevant.

Mitt liv skulle vara lite fattigare utan Apple, Audi och Tres. Vilka varumärken ger dig energi?

Förtroendekris är ett aktuellt ord. Hela vintern har toppdirektörer och storföretag gjort bort sig. Förra veckan skakade vi på huvudet åt Annika, den här veckan heter skurken Wanja. I detta drama har ”PR-experten” fått en permanent roll. Efter själva avslöjandet och jakten kallas karaktären in för att berätta vad skurken gjort för fel och hur hon nu ska ställa saker till rätta.

Kommunikativt(!)

Problemet – förutom att PR-experterna är så extremt tråkiga – är att detta stärker bilden av en skum lallar-bransch. Den som lyssnar okritiskt får lätt för sig att de förtroendekriser vi pratar om skulle kunna lösas med PR. I själva verket är det ju precis tvärtom.  Krisen är en PR-katastrof, men det behövs knappast någon expert för att förstå det.

Global konkurrens och fritt informationsflöde betyder att ingen längre kan vara mest attraktiv över tid. Det enda vi kan konkurrera med på lite längre sikt är relationer. Dessa bygger som bekant på förtroende som tar lång tid att förtjäna och går snabbt att…Ja ni vet. Värdefull PR skapas genom att göra rätt från början.

PR-branschen må komma ur det reaktiva. Flera av dagens finbyråer säljer fortfarande en utsträckt hand när murvlarna vittrar blod ”Vi hjälper dig när media ringer”. Idag funkar det inte så. Tänk bara på vad Google innebär. Man kan givetvis mildra genom att snabbt signalera att man inser sitt misstag och är uppriktigt ledsen. Men min poäng; den som tvingas fundera på kriskommunikation idag är redan rökt.

Ta Wanja som exempel. Just nu toppar hon alla sändningar; ska hon stanna eller avgå? Hånskrattande direktörer, tvivlande medlemmar och granskande journalister betyder oavsett vägval att hon inte längre kan agera i linje med sin mission. Wanja är rökt. Att i det läget få höra pretentiösa PR-experter slå in öppna dörrar, snacka om taktik, presskonferenser och budskap känns bara larvigt.