Stop thinking about marketing for a while.
Pretend you just lost every document in your notebook and there’s no back up.
Ground zero!
Take this moment and ask yourself this one question; Do your customers love you?
(If yes, well.. then you’re probably not too concerned with marketing)
If no, how come you make any money?
Is it simply because there is no better alternative out there to be found?
What would happen to your business if there were?
Or rather, what will happen when there is?
Ready to move on? Dig into The Great to Good Manifesto by Umair Haque. “Today’s great competitive challenge isn’t going from Good to Great.
For people, companies, and countries, it’s going from great to good.”
När jag för snart två år sedan stapplade ut i WordPresshagen hade jag två huvudsakliga mål; Att lära mig och att bidra i debatten om journalisters framtid.
Ökad kunskap har – som alltid – gjort mig medveten om hur lite jag vet.
Men, jag lever som jag lär, jag känner mig hemma i “bloggosfären” och jag har lärt känna många härliga människor.
Viktigast av allt, den där lampan uppe i mitt huvud lyser med klart sken. Jag har haft min aha-upplevelse och känner mig säker beträffande den digitala teknikens betydelse för total samhällsförändring.
Jag slipper ägna tankekraft och resurser åt att ifrågasätta och bromsa.
men Journalister är inte intresserade av utveckling. Eftersom debatten om journalisters framtid fortfarande präglas av obefintlig sjukdomsinsikt (notera tex hur förvånade alla på DN blev av gårdagens varsel) är intresset för förändring noll. Här går all kraft åt att ifrågasätta och bromsa.
Många med mig har gång på gång pekat på annonsören som ENDA väg – de vill och kan betala – men intresset för själva affären är obefintligt. När jag i våras debatterade framtid hos Journalistförbundet i Helsingborg mötte förbundsordförande Agneta Lindblom Hultén och Medievärldens chefredaktör Anders Ahlberg mina inlägg med historielektioner och hånskratt. Anders tyckte jag påminde om en Hasse och Tage-sketch. Att Medievärldens pappersutgåva begravdes och Anders fick gå några månader senare förändrar antagligen ingenting. Anders är besviken, men inte på sig själv som misslyckad ledare utan på styrelsen.
När Paul säger Murdoch säger jag Google
De stora tidningsredaktionerna blöder ymnigt och gamla plåster funkar inte. Jag har så svårt att förstå varför journalister trots detta är ointresserade av nya lösningar. Men så läser jag min f.d. kollega Paul Ronge som trots flera år utanför tidningshuset och annars kristallklara analyser kör rakt ner i ta-betalt-diket så fort det handlar om journalistik.
Låt oss här och nu bara konstatera att Google tjänar fantastiskt mycket pengar på att “ge bort” information på nätet. Och att Murdoch inte bevisat någonting med sina betalväggar.
Jag tror problemet är kulturellt. Journalister är precis som SAAB-montörer; övertygade om den egna arbetsinsatsens betydelse för företagets framtid. När samtalet alltid handlar om journalistik och konkurrenten plötsligt heter algoritm blir utvecklingen obegriplig och omöjlig att acceptera.
Kollade på 3.an i måndags. På Facebook skrev jag: “Svenska Hollowoodfruar Special.. Ja vafan, har man missat gammelmedias flaggskepp så har man” Varpå min kompis (journalist) replikerade “Ge dig. Ankan är ju hur stor som helst i bloggar, på twitter och youtube tack vare/på grund av gammelmedia.”
Först tänkte jag inte mera på saken, men en kollega som också kommenterade det fick mig att inse hur jag tolkats.
Det i sin tur fick mig att fundera (igen) över varför jag så ofta får mothugg från journalister trots att mina inlägg syftar till att hjälpa i en svår fråga. Det är som med namnet på den här bloggen. Syftet är inte att racka ner på “media”. Jag tycker mig se en utveckling där media, som i kanal, inte betyder någonting.
Så när jag skrev “gammelmedias flaggskepp” menade jag INTE att Anna Anka bara får uppmärksamhet i Guillous “riktiga medier”. Mitt resonemang handlar bara om hennes – och liknande fenomens – ökande betydelse för de som lever på att sälja räckvidd kontra dess betydelse för socialt producerade medier.
Den intressanta skillnaden finns hos de som arbetar på TV3 kontra de som jobbar på Facebook. Hur mycket betyder Anna Anka för deras arbete och framtid?
För TV3 är Anna Anka skillnaden mellan liv och död.
Hon är så betydelsefull att Publicistklubben släpper spadarna och ägnar henne debatt. (Därav uttrycket flaggskepp).
För oss övriga är hon bara en figur :)
Mediekrisens mörker får allt fler journalister att famla efter ljuset. Men likt en scen ur Fångarna på fortet – där vi utanför följer jakten från en kamera med annat perspektiv – ser vi hur de desperata deltagarna satsar allt på osäkra kort.
Dagens kämpar i laget SvD heter Hanna Dunér och Johan Wennström. Temat är som vanligt betalningsvilja och upphovsrätt.
Hanna börjar:
Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”Vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.
Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt redaktionellt material är relevant.
Ajajaj.. Hon kastar sig handlöst efter den gamla strömbrytaren som alltid funkat. Och kompisen Sara, som inte heller ser dörren stärker henne. Shit tjejer! Öppna dörren, här ute är det dagsljus.
Tiden är ute och Hanna slutar uppgivet med att fråga oss åskådare. Men frågan är felformulerad, vi ser inte heller det hon frågar efter och kan inget göra.
Johan på startlinjen:
Han öppnar med att söka vägledning från flera källor, men ganska fort lockas även Johan av helt fel ledtrådar. De gamla vanliga argumenten om hur problematiskt det blir när vi nu lämnar en gammal modell för en ny.
Och så de där direkt felaktiga “sanningarna” som skymmer sikten för nytänkande. Genom fildelning sprids kulturen till ett tidigare oöverträffat antal människor. Men samtidigt skadas naturligtvis upphovsmännen ekonomiskt.
Hur upphovsmän (de flesta döda) skadas ekonomiskt av att deras verk får uppmärksamhet som de annars aldrig skulle få lämnas osagt. (Innebär detta att Bibliotek också borde förbjudas Johan..?) Frågorna är som vanligt många, men även Johans tid är ute.
Två trötta kämpar vilar ut och kollegorna bjuder på flitigt med ryggdunk.
“Bra jobbat, nästa gång hittar vi lampjäveln!”
Låt oss leka med tanken att du har en affärsidé. Du är övertygad om att din idé funkar, lyckas skrapa ihop lite riskkapital och kör. I takt med att du satsar dina pengar och förhandlar med underleverantörer, samarbetspartners, hyresvärd, personal ..och framför allt i varje möte med en potentiell kund, förvandlas din idé till verklighet.
Men i vilket skede väljer du att satsa dina pengar på kommunikation?
Jag menar inte kommunikation som i samtalet med dina kunder eller som i design av produkterna eller som i hemsida. Jag undrar när du väljer att separera ”kommunikation” från allt det där andra som just nu pågår för fullt och se det som isolerat affärsområde? Kanske till och med en chef och en budget..
Samtidigt som de gamla jättarna kämpar med ständiga renoveringar av i grunden felkonstruerade hus fokuserar unga entreprenörer och moderna företag på att bygga långsiktigt. De vet att själva bygget måste generera uppmärksamhet, att alla som jobbar med det måste vara entusiastiska nog att skapa ringar på vattnet och att kunderna måste bli så positiva att de frivilligt berättar om det.
De vet att medieköp bara garanterar en sak – stora utgifter.
När jag nyligen (via Twitter pga. telefonkö) bad Telia ringa mig för att fixa mitt bredband fick jag till svar ”@hyttfors Vi som skriver här har inte möjlighet att ringa upp eftersom att vi inte jobbar på rätt avdelning för att kunna hjälpa alla. /MJ”
Hm..Telia har alltså ”inte möjlighet att ringa upp”. Samtidigt läser jag i Dagens Media att de köper media för över en halv miljard. Saknar du bra affärsidé fick du förhoppningsvis en nu;)
Nej, du skulle satsa på att hela tiden vara relevant. På att vara där dina kunder är och stödja deras samtal istället för att försöka locka dem till dig. Du skulle njuta av att se ditt nätverk växa och din idé spridas, utvecklas och leva sitt eget liv. Ordet kontroll skulle få dig att le.
Du skulle givetvis aldrig börja arbeta med kommunikation.
Stampen berättade idag att de har beslutat att stödja ACAP, ett tekniskt system som används för att hindra sökmotorer att indexera innehåll. På Google kallade man genast till krismöt….nej ok, jag ska inte skämta. Det här är riktigt allvarligt för alla de journalister som förlorar jobbet bara för att deras ledare kör dem i diket.
De som bestämmer på Stampen bevisar med dagens vägval att de inte förstår varför medieindustrin har problem och vad vi har framför oss. Men inget mörker över Göteborgarna, alla tidningsgubbar är lika goa´. Även Bonniers vise män navigerar stolt med backpegeln.
Det är gubbarna som är problemet, de som sitter där i styrelser och ledningsgrupper. (Vi vet alla vilken typ av kompetens som hittills värderats) Erfarenhet har i alla tider varit en av det mest värdefulla tillgångarna, men den här gången är det precis tvärtom. Den här gången är omställningen så omfattande och snabb att de ”som varit med förr” inte kan fatta rätt beslut.
Jag är övertygad om att vi befinner oss i en förändring lika stor som industrialiseringen, och medieföretagens är först ut. Deras enda chans är att släppa fram yngre ledarskap. Snabbt.
Expressens nya chefredaktör Thomas Mattsson (född på 70-talet) skriver i egna bloggen(!) “Ja till Google, men nej till ACAP. Det här är inte lösningen på en hållbar affärsmodell för mediesajter.”
En annan tidningsledare som inte varit med i alla gamla goda tider, VA´s webbchef Mikael Zackrisson skriver:“Folk som har lärt sig att det går att påverka via nätet kommer aldrig att nöja sig med mindre, även när det handlar om politik, arbetslöshet och Sveriges framtida tillväxtmöjligheter.”
Så kom ihåg att snegla på de som leder ditt företag med jämna mellanrum. Är han typen som rycker på axlarna åt Facebook och säger att de borde ta betalt av sina användare bara för att de kan? Tillhör han kategorin som inte hört talas om Spotify? Är han en sån som börjar prata om vad som är ditt och mitt, stölder och upphovsrätt så fort internet nämns? Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra. Och lyd mitt råd, stick så fort du kan!
Jag är övertygad om att vi befinner oss i en förändringsprocess lika betydelsefull som industrialiseringen. Mycket av det vi lärt oss måste omprövas för att fungera i vår nya long tail-ekonomi. Frågan om upphovsrätt är en sådan, och visst är det svårt. Framförallt för de som hamnar i kläm. Så är det ju alltid.
Ytterligare ett problem är att det går så extremt fort. Vi som ser tsunami-vågen dundra in mot stranden har helt enkelt inte tid att argumentera med de som vill ligga kvar och sola sig.
Men när Guillou reducerar debatten till pajkastning om berömmelse och bevisar att han inte förstår frågan påminner han om hotet från bakåtsträvarna. Tänk om mossiga författare och skivbolagsnissar når ut med sitt kraxande och vi ägnar dyrbar tid åt att bromsa och driva rättsprocesser istället för att söka möjligheter och bygga framtidens affärsmodeller..
Alla som förstår detta blir naturligtvis livrädda när de läser Jan Guillou som parodiskt nog är Piratpartiets i särklass nyttigaste idiot.
“Vi tror inte på tidningsdöden”, säger Nicklas Kullberg, branschansvarig för media på PricewaterhouseCoopers i Dagens Media. Fascinerande att det välkända konsultföretaget gör en så grund analys. Nästan så man undrar vem som betalat för undersökningen.. Enligt artikeln har man frågat om folk väljer papper eller internet “om de måste betala för innehållet”.
Eftersom tidningsdöden är en konsekvens av att allt färre måste betala för innehållet blir givetvis frågan, svaret och slutsatsen irrelevant.
I måndags var jag inbjuden av PK Södra för att debattera problemet under rubriken “Bör vi sälja oss mer”. Du kan se debatten här.
Tidningsfolk säger ofta att “ingen har lösningen”, och visst är det så.
Ni måste glömma lösningEN och istället inse att det krävs ständig förnyelse och en mängd lösningAR. Glöm bokstäverna mass före media.
- Intressera dig för vad som händer. Läser du tex Buzzmachine hellre än DN´s ledare?
- Acceptera verkligheten. Det handlar inte längre om visioner och teknik utan om beteendeförändringar. Facebook i Sverige är större än Aftonbladet.se
- Fokusera på rätt kund. Allt handlar om att övertyga annonsören om att du skapar värde.
- Värna trafiken. Glöm intäkter från läsaren innan du fått ihop budgeten. Att Murdoch har råd att chansa betyder inte att du har det.
- Skaffa dig grym koll på varenda besökare och sälj action (klick) istället för räckvidd
Beviset på att detta funkar – ditt givna benchmark – heter Google. Alla använder Google, ingen betalar (Ok, vi är några få, men du fattar;)
- Och inse att det mesta som görs på redaktionen idag inte ska göras eftersom det inte skapar något värde.
- Först nu…kan du äntligen börja använda din kreativitet och journalistik till att skapa någonting som går att leva på.
På sikt kanske du tom har råd att krydda med ett pappersmagasin på lördagar om du nu måste avverka skog för att journalistkollegorna ska ta ditt arbete på allvar.
Många av de Guillou kallar för “riktiga medier” kommer inte hinna ställa om. Det räcker med att läsa ekonomisidorna – eller Mikael Zackrissons genomarbetade inlägg – så står det klart att tidningsindustrin redan gjort en Detroit. Först ut blir de stora tidningarna och längst klarar sig de små lokalblaskorna som än så länge lever gott (och därför tror att larmet inte gäller dem). I USA sker detta just nu och i Sverige, där tidningsläsandet är bredare och starkare kan tidningarna fortsätta att administrera sin nedläggning till den dagen någon konkurrent med rätt affärsmodell dyker upp och snor annonsmarknaden.
Å andra sidan innebär detta att de journalister som har en entreprenöriell gen kan glädja sig åt att det aldrig funnits en bättre tid att starta en “tidning”. Så, vad väntar du på? Skeppet sjunker och livbåten är vattentät.
Hör gärna av dig om du söker stöd på resan. Jag önskar genuint lycka till!
Slutligen. Det finns de som påpekar att jag uttrycker mig stöddigt. “Att jag inte sitter på alla svaren”. Jag hävdar naturligtvis inte att detta eller andra inlägg är lösninEN…Hela svaret. Du får gärna delta i kommentarsfältet för att utveckla, utmana och resonera. Sättet jag säger det på är ju bara debatt-teknik. Det finns de som gillar, och de som inte gillar, min. Det gillar jag:)
Det är enkelt lyfta fram Apple och Google i debatten om hur marknadsföring utvecklas i den långa svansens ekonomi.
Extremt starka varumärken som i princip inte lägger några pengar på annonsering.
Men om du tänker efter så finns det mängder av inspirerande exempel. Fundera på vilka varumärken du tycker om att omge dig med. Ägna din tid åt.
Det låter lite löjligt, men min Mac gör mig glad. Eftersom datorn får flera timmar varje dag så betyder det mycket för mig.
Jag gillar min MacBook så mycket att jag lite då och då surfar in på Apples hemsida bara för att kolla om det finns någonting nytt att köpa. Och varje gång Steve Jobs demonstrerar nyheter podcastar jag videon som ofta är en timme lång..
På samma sätt är det med min Audi. Andra bilar jag haft har bara varit ”bilar” men min Audi gör mig fortfarande – efter snart tre år – glad. Den är snygg, skön och strulfri. Jag tycker om att köra den och när jag hämtat den från service har mekanikern överraskat med en liten present i framsätet.
Audi gör visserligen reklam, men dels går den kurvan åt rätt håll (kostnaderna minskar) och dessutom har deras strategi varit tydlig och långsiktig. Min fru har också fattat tycke och beställde härom veckan sin egen Audi.
Ingen av oss kommer fundera på andra varumärken när det blir dags att byta bil.
Det finns exempel på små varumärken också. Butiker, städer, individer..
Det här inlägget skriver jag från takterassen på Hotel Tres i Palma. Någon tipsade mig för flera år sedan om detta lilla, underbara hotell mitt emot katedralen i Palmas Old Town. Här äter man frukost under den gigantiska palmen på innergården, solbadar på taket med makalös utsikt över takåsarna och medelhavet, släntrar ut på gränderna för att avnjuta underbara tapas och fyllig Rioja. Här får livet energi!
Förutsättningarna för den som vill skapa riktig ROI har aldrig varit bättre. Nu när marknadsföring handlar om dialog istället för monolog kan alla lyssna på sina kunder och fokusera på prata med dom i syfte att förbättra de egna produkterna. Det är Peter Hirshberg jag citerat i rubriken som blir allt mer relevant.
Mitt liv skulle vara lite fattigare utan Apple, Audi och Tres. Vilka varumärken ger dig energi?
Just nu befinner sig ett gäng ”riktiga journalister” i Örebro på Gräv09. Jag snubblade över debatten på Twitter där man snabbt kan konstatera att journalister fortfarande blundar för verkligheten. Visst man pratar lite om bloggar och förändringar i medielandskapet. Men man landar ändå i att ”Det måste finnas ett behov för kvalitetsjournalistik”.
Jag påstår inte att lösningen på medieföretagens kris är enkel. Och det handlar givetvis inte heller om att hitta lösningEN, utan snarare om att påbörja en grymt tuff förändringsprocess. Dessutom, alla ni som bemöter jobbiga påpekanden med ”Hur ser din lösning ut då?” Problemet är ert, inte mitt.
Några tips på vägen vill jag hur som helst bjuda på.
1. Vakna!
Människor behöver information, nyheter, guidning, underhållning… men betyder det verkligen att vi behöver journalister? Janis Krums Tweets från nödlandningen i Hudsonfloden är ett relativt färskt exempel som ger en tydlig hint om utvecklingen.
Fundera ett tag på vad Janis inställning till att dela med sig av information betyder för professionella nyhetsjägare. Och fundera gärna på hur många som klagade på kvaliteten i den information – och bild han spred – helt gratis en kvart före de flesta “riktiga medier”.
På samma sätt är det med guidning, underhålning, ja till och med grävande journalistik. Det är bara några dagar sedan Liza Marklund bjöd på ett ljudligt magplask där bloggare återigen fick bevisa att de står för grävandet när den ”riktiga journalisten” slarvar. Vem vet, till och med Mats Svegfors och Jan Guillou kanske skulle få sig en liten tankeställare genom att följa Themediaisdying på Twitter. (Om de nu kan hitta dit bland allt skräp på internet). Nedlagda pappersutgåvor, massuppsägningar, färre läsare…osv. Nya inlägg helt utan åsikter. Bara fakta. Varje dag.
Många av er i Örebro hade kanske redan förlorat jobbet om det inte vore för de senaste årens lyckade mediesatsningar som Blocket och Viktklubb och DVD-filmerna..
Kom igen nu! Nokia var en gång ett gummistövel-företag. Vakna!
2. Gräv!
Även om journalister ofta är ointresserade av affärsmodeller så har ni ett ansvar. Antingen står ni bara där på fabriksgolvet med spaden i högsta hugg och väntar – Trollhättanmodellen. Eller så bråkar ni utav bara he**te och ställer krav på förändring. Någon där hemma på redaktionen är väl intresserad av affärer? Intresset för att kunna få betalt brukar hur som helst gälla oss alla. (Förutom bloggare då, som ju bara skriver för att de vill..)
Använd er fantasi, kika på vad som verkar fungera i vår internetekonomi. Vad betyder till exempel Spotify´s freemium-modell för musikbranschen? Hur kan den logiken användas i andra medieföretag?
Läs detta och detta och detta och detta och…Gräv!
